Jag drivs av att ständigt utvecklas, växa och komma framåt, förbättra och effektivisera. I mitt tidigare arbete innebar det att jag aldrig vilade i det jag hade gjort, firade segrarna, utan otåligt plöjde vidare. Helst lite (läs mycket) bättre. Det är typiskt för träelementets energi. Vårens element! Viljan, riktningen och rörelsen framåt. Men du vet hur det kan bli om du sträcker dig efter något utan att först ha balans? Eller när besluten tas lite för snabbt på halvbra grun

Jag ska vara ärlig. Kronchakrat är det chakra jag haft svårast för. Rotchakrat känner jag tydligt. Hjärtchakrat - verkligen. Halschakrat är mitt känsligaste område. Att stå upp för mig själv och våga säga det jag tycker är inte lätt i alla lägen. Men kronchakrat? Ett violett ljus ovanför huvudet. Kosmiskt medvetande. Upplysning. Vad betyder det egentligen? Hur vet man att det är öppet? Missar jag något? Forskaren Maria Strømme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universite

Att vara långsam är att låta livet hinna ikapp dig. Det är att ta ett steg i taget och upptäcka att marken faktiskt bär. Att andas färdigt innan nästa rörelse, att lyssna tills tystnaden svarar. Jag är precis hemkommen från en dag på Wasstuna Yoga . Med mobilen på flygplansläge bjuds vi in att hitta det djupa andetaget, bada i gongar, röra oss långsamt och rytmiskt i kundaliniyoga, landa i kroppsscanning och yinyoga. Lunchen äts långsamt i tystnad, så att du känner varje smak

Jag tror att vi alla bär på en plats där allt är enklare. Klarare. En plats där du inte behöver prestera, förklara, försvara eller hålla ihop. En plats där du bara är . För mig är det kärnan. Core. Det där som påminner om vem jag är i den här världen. I vardagen är det lätt att tappa kontakten. Jag hamnar lätt mer i huvudet än i kroppen och anpassar mig ofta mer än jag kanske vill erkänna. Spänningar samlas i kroppen av det som inte sagts, svåra val och känslor jag håller til

Jag tror att vi ibland missförstår ordet snäll. Som om det vore något mesigt, att inte stå upp för sig själv, säga ifrån eller ta plats. Men för mig är vänlighet raka motsatsen. Vänlighet är kraft. Vi lever i en tid där mycket känns hotfullt och osäkert. Det är lätt att bli orolig och rädd, arg eller stänga av. Men vänlighet är inte att blunda. Vänlighet är att välja hur du möter det som är. Hur vi möter varandra. Men också hur du möter dig själv för vänligheten börjar med hu

Hjärnan är inte färdig vid 30, 50 eller ens vid 70 års ålder. Den är plastisk och formbar hela livet. Det betyder att den ständigt påverkas av hur du möter dig själv, dina tankar och dina upplevelser. Och här spelar nyfikenhet en avgörande roll 🙂 Ett av de viktigaste råden 80-, 90- och till och med 100-åringar gav i The Cornell Legacy Project var att fortsätta vara nyfiken på livet, på andra och dig själv. Ett nyfiket förhållningssätt kan vara en nyckel till både långsiktig

Vi andas hela tiden. Utan att tänka på det och utan att planera är andetaget vara något av det mest kraftfulla vi har. När vi låter andetaget bli djupare och långsammare händer något i kroppen. Diafragman rör sig fritt, pulsen sjunker och nervsystemet får signaler om trygghet. Det parasympatiska nervsystemet aktiveras, kroppen får landa och hjärnan vila. Jag levde ett liv som gick väldigt fort. Högpresterande, supereffektiv och heltidsarbetande. Mamma till två egna små bar

Min mamma finns inte längre, och det är fortfarande ofattbart. Jag har trott mig vara beredd en längre tid. Cancer är cancer, och när den har spridit sig i en gammal kropp är dagarna räknade. Det vet vi. Och ändå är vi aldrig redo. Begravningen och minnesstunden var dagen innan julafton. Mamma älskade julen. Jag känner mig obalanserad. Mattan har dragits undan och jag har tappat fotfästet. Jag är trött. Ofokuserad. Det är som att kroppen och sinnet inte riktigt vill åt samma

Julen är en av de två perioder på året då allt liksom pausar. Studion stänger. Rutiner löses upp. Kalendern blir både tom och full på samma gång. Livet kommer emellan. Eller döden, som för mig då min mamma somnade in i början av december och begravningen var dagen innan julafton. Jag har mediterat 12 minuter varje dag sedan dess (och hela december, faktiskt), men först idag orkade jag kliva upp på yogamattan igen. Och som jag behövde det! Yogan är extra viktig för mig då liv

December 🤪 Avslut, förväntningar, planering, längtan efter ledighet – och en känsla av att tiden går lite fortare än vanligt. Nu när mina barn går i gymnasiet och inte har lussefirande och julavslutningar, och jag själv inte har julfest och deadlines på ett "vanligt jobb" så tänker jag att december borde vara lite lugnare. Men så gick min mamma efter en tids sjukdom (f**k cancer) den 6 december, vilket innebär begravning och planering inför den, och att avsluta och tömma ett

Jag har alltid varit känslig. Känslig för ljud, stämningar och känslor. Min kropp vet ofta innan huvudet och det är först när jag vaknar med käkarna hårt ihoppressade (jag har självklart bettskena) och blixtrande migrän som jag själv förstår att det har blivit för mycket. Runt höfterna och bäckenet finns ett nätverk av nervtrådar som registrerar små signaler som spänningar, känslor och nyanser av energi. Ibland är det en mer subtil känsla av oro som kommer när någon i rummet

Det finns ord som verkligen landar och som ger en tydlig riktning vi inte märker förrän vi behöver dem. En sådan fick jag höra i en meditation min yogalärare Karin läste för flera år sedan, och som jag senare har läst i meditationer till dig som yogar här: “Förlåt dem som har sårat dig, inte för att de förtjänar det, utan för att du förtjänar lugn och ro.” Förlåtelse är komplicerat. Det är inte ett “okej då”. Det är inte att glömma. Det är inte att säga att det som hände var

Det är något med vatten som alltid får mig att stanna upp lite, oavsett om det är vår Långsjön här i Älvsjö eller med Medelhavets horisont på stranden i Nice där vi spenderade höstlovet. Jag låter mig förtrollas, andas och mjuknar. Och när jag mjuknar börjar jag känna. Vi firar flöde och känsla i lördagens bonuspass BUBBEL OCH BALANS GLOW FLOW! Och just att känna är sakralchakrats språk. Det här energicentret som bor strax nedanför naveln, och som bär allt som har med lust, k

Dagarna då jag går runt och "håller ihop" allt är färre än tidigare i livet, då alla dagar handlade om det. Jag fixar, ordnar, presterar, levererar, biter ihop lite till och tänker: ”Det är bara att köra.” Utåt kan det se ut som styrka. Men ofta känns det mer som att jag driver mig själv framför mig, i stället för att landa i mig. Att hålla ihop är ett autopilotsläge för att inte belasta andra, för att vara duktig, för att vara pålitlig, för att inte tappa kontrollen och kans

Ibland tycker jag att jag ser allt helt tydligt. Jag har analyserat, tänkt och försökt förstå, men ändå... något skaver. Som om blicken fastnar vid ytan och jag missar det som finns därunder. Då vet jag nästan alltid att jag fastnat i huvudet, när jag egentligen behöver landa i hjärtat. Att se med hjärtat  är inte att stänga av förnuftet eller låtsas att allt känns lätt, utan att göra plats för det som är mjukare, tystare och ibland lite obekvämt. Det som inte ropar, men som

Jag vet inte hur det är för dig, men jag har stunder då mina tankar inte direkt är mina bästa vänner. De där ögonblicken när hjärnan bara snurrar igång och den där gamla rösten viskar: ”Du duger inte. Du är värdelös. Du borde vara bättre.” Jag vet att det inte är sant. Men ibland känns det så. Jag har fått jobba mycket med det och fortfarande gör jag det, nästan varje dag. För tankar är starka. De formar hur vi ser på oss själva och på livet. Och det är lätt att tro på dem, s

När yogastudion är stängd under höstlovet finns alltid ett gäng yogapass så att medlemmarna inte behöver rucka på sin fina rutin. Men du kan också investera i en välförtjänt energiboost som väcker kroppen, stärker dig inifrån och hjälper dig att landa i lugnet igen.​ ​Den här tiden på året brukar vi ofta börja sakta ner, men nu gör vi tvärtom. Vi fyller på med rörelse, värme och energi för att orka och njuta hela vägen fram till julens alla måsten och stunder av magi. Vill du

Det finns dagar då jag känner mig som en uppdatering som aldrig blir klar. Nya idéer, nya mål, nya saker att förbättra och göra. Mitt i allt det där viskar något: men tänk om det redan räcker? Det är lätt att glömma hur mycket som redan finns. Att andetaget fortfarande andas sig själv. Att kroppen bär mig, trots att jag ibland glömmer tacka den. Att världen snurrar vidare utan att jag själv pressar den framåt. Yogan påminner mig om det varje gång jag glömmer. När jag mjuknar

De forntida yogisarna trodde att vi människor föds med ett begränsat antal andetag i livet. Jag tycker det en fascinerande tanke att...

När jag slutade på mitt "corporatejobb" hade jag arbetat med kommunikation i över 20 år. Att förmedla budskap, hitta rätt ord och hjälpa...