Jag älskar hösten med den klara luften, rutinerna, energin av nystart och känslan av att dra igång igen. Men i år känner jag mig inte färdig med sommaren. Jag blev sjuk mitt i juli och även om jag frisknade till tillräckligt för att hålla mitt efterlängtade retreat i augusti, och sedan öppna studion så har kroppen och energin till och från inte riktigt varit som jag är van vid. Och det skaver lite i mig. Veckan på yogamattan påminner om metallelementet i kinesisk medicin och

Snabb och effektiv och gets shit done. Jag brukade bli lite stolt när jag blev beskriven på det viset. De bästa dagarna var de då jag hunnit med så mycket som möjligt. Yogan och livet har lärt mig att tempo har ett pris. Ibland behövde jag dra i handbromsen så hårt att jag nästan kraschade. Det jag märker när jag saktar ner, är att jag märker så mycket mer. På halvdagsretreat i Winterviken med Erica Hornquist och Ida B. Olsson fick det långsamma och inkännande ta plats. Jag t

Jag har berättat historien många gånger. Om yogastudion som först bara fanns i mitt huvud. Om hur jag såg framför mig att jag skulle tassa nerför trappan med min tekopp, tända ljusen och välkomna dig till yogamattan. Och så blev det så! (Här är några bloggar om det: https://www.sannasyoga.se/post/se-det-lev-det och https://www.sannasyoga.se/post/jag-uppfyllde-min-dröm). Det är nästan svindlande när jag tänker på det. För som jag skriver i en av de tidigare bloggarna, så har j

Jag är yogalärare. De flesta tror nog att jag har det här med balans under kontroll... Jag yogar, jag styrketränar, promenerar, läser och återhämtar mig. Jag vet hur viktigt det är att sova, röra på kroppen, äta bra och andas och ibland göra absolut ingenting. Och ändå hamnar jag ur balans. Jag bokar in för mycket. Fastnar framför datorn. Tänker att jag bara ska göra klart en sak till. Gör något helt annat 🤪 Ska bara... Någon behöver mig, något roligt dyker upp eller livet b

I vår yoga, core strength vinyasa yoga, finns fyra grundsteg. Det första är att mjukna, det andra att grunda. På yogamattan känner vi kontakten med underlaget, fötterna mot golvet och händerna mot mattan. Vi hittar fäste innan vi rör oss vidare. För när grunden finns där ger det utrymme för rörelse, kraft och frihet. Jag tycker om tanken att det fungerar ungefär likadant i livet. För jag känner mig verkligen inte alltid lugn, grundad och närvarande bara för att jag är yogafrö

När jag hade ett "vanligt corporatejobb" inledde jag ofta semestern med att bli sjuk. Jag hade hållt ihop så mycket och så länge att kroppen behövde akut vila. Och då blev jag sjuk. Detsamma hände mig i somras. Jag hade tänkt mig en skön inredningssemester i vårt nya semesterboende, men det blev långt ifrån det kreativa och härliga jag hade sett framför mig utan snarare... stressigt. Visst varvade vi med sol och salta bad och goda drinkar, men efter en vår då jag sörjt min ma

Jag vet inte var jag ska börja, annat än att det blev ett drömmigt sensommarretreat. Känslorna jag har med mig efter att ha hållit mitt första yogaretreat på Soul Space är så många! Hälften av deltagarna var några av de fina som brukar yoga tillsammans i yogastudion, och hälften nya för mig. Men vilket härligt gäng vi var som delade upplevelsen, erfarenheter, klokhet, kärlek och LIVET❤️ Omgivningarna är magiska! Böljande hagar med hästar och får, blommande diken utmed grusväg

Jag får påminna mig själv om hur mycket jag älskar rutiner. Jag tänker att jag älskar sommaren och friheten, men ändå... började jag min morgon med en timmes promenad ibland följt av en stund på yogamattan, återhämtning med blicken i horisonten eller ett styrkepass på gymmet där jag skaffade ett sommarkort. Nu när det närmar sig längtar jag verkligen efter att möta dig på yogamattan i studion igen! Jag har saknat att göra studion mysig innan du kommer, att rulla ut yogamattor

I år har jag tagit mig igenom slutet av våren och försommaren tack vare ett RENT JÄKLA PANNBEN. Så här års har jag alltid kring 300 yogapass ”i ryggen” sedan förra sommarens semester. Jag är så glad åt det, och att det har varit fullt i min lilla studio. Att få skapa kreativa, roliga och återhämtande yogapass i en tillåtande och lugn miljö har varit mitt mission i sju år. Tänk att jag får göra det för och med en skara så härliga människor. Jag känner mig på riktigt lyckligt l

När jag var liten plockade jag sju sorters blommor till midsommar. Jag är uppvuxen i mörkaste Småland där det är så vackert den här tiden att det nästan gör ont att minnas. Vi gick längs grusvägar, över ängar och genom diken på jakt efter blommorna. Det var något magiskt med att blommorna skulle läggas under kudden och drömma om sin framtida kärlek. Men jag la också märke till naturen och det som växte längs vägen på ett annat sätt. Midsommar påminner mig om att stanna upp oc

Förr om åren blev sommaren ofta ännu ett projekt att hinnas med . Jag längtade att spendera mer tid med mina barn, men sommaren fylldes med planer, måsten och förväntningar. Kanske inte som andra hade direkt, utan sådant jag ville att våra barn skulle få uppleva, och så som jag tänkte mig den perfekta sommaren. Och plötsligt hade jag sprungit genom sommaren på samma sätt som jag sprungit genom resten av året! Men så bestämde jag mig för att sommaren inte var något som skulle

Jag har alltid haft mycket idéer, älskar att starta projekt, inspireras av människor jag möter och känslan av att skapa något som inte fanns där innan. Det händer att jag fyller kalendern med saker jag tycker är roliga. Att jag säger ja för att jag vill. Att jag drivs av lust, engagemang och nyfikenhet. Och plötsligt inser jag att det som gav energi också har börjat ta energ och jag behöver göra en JOMO (joy of missing out). Känner du igen dig? För mig är eldelementet, som vi

Känslan när kroppen får flöda är nog det jag älskar mest med vår yoga! Uppmärksamheten rinner liksom ner från huvudet och alla snurriga tankar, och ner i kroppen som får... flow. Andetagen får mer utrymme. Jag får mer utrymme. Och det blir så tydligt för mig att kroppen verkligen är skapt för att röra sig. När vi andas djupare och sätter kroppen i rörelse mjukas fascian upp och lymfflödet kommer igång. Och det händer inte bara något fysiskt, utan också mentalt och emotionel

Den här veckan är temat i yogastudion solar plexus chakra. Kraft, vilja, styrka och eld. Ett tema som egentligen borde få mig att känna mig pigg, peppad och handlingskraftig. Men om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig så trött när jag skriver det här. Kanske är det just därför temat känns viktigt just nu. För visst är det märkligt hur vi fungerar så här års? Så fort ljuset kommer tillbaka börjar tempot öka. Kalendern fylls på. Vi ska hinna träffas, fixa hemma och i träd

Ibland bannar jag mig själv för något jag sagt (ofta för mycket), något jag gjort (ofta för lite) eller över den som möter mig i spegeln (någon som provat badkläder i provhytt nyligen?!). Då tänker jag: vad hade jag sagt till mina kids? Det brukar få mig att rycka upp mig och istället boosta mig själv som om jag vore ett av kidsen: snäll, smart och hyfsat snygg ändå (ja, jag brukar köra ord på S som i Sanna). Vilka tre ord kan du boosta dig själv med? Om jag inte gillar m

Jag önskar att jag kunde säga att jag alltid välkomnar skavet. Att jag lutar mig fram, nyfiket, varje gång något känns obekvämt. "Aha! Vad händer nu?!" Men, nej. Jag märker det ofta först i efterhand. En känsla som gnager lite, ett samtal som stannar kvar längre än jag vill eller en situation där jag inte riktigt känner igen mig själv. Skavet som inte passar in i bilden av hur jag tycker att jag borde vara - lugn, inkännande och trygg. Men om jag faktiskt stannar kvar i det d

Den här veckans tema är nästan alltid lite obekvämt för mig, det är alltid kopplat till att vara sann på olika vis och i år är fokus sann och fri. Sann och fri. Vad kommer till dig när du läser det? Att säga sanningen och att leva sin sanning hör ihop med halschakrat. Just halsen och nacken har alltid varit känsliga områden för mig. Blir jag förkyld får jag alltid ont i halsen. Nacken får ofta låsningar. Dessutom är halschakrats färg blå, min favoritfärg, och så heter jag S

Jag har alltid uppmuntrats för att vara den som är handlingskraftig och alltid tar tag i saker och ting. Inte bara har jag varit drivande i mitt arbete med många olika projekt, jag har alltid dragit ihop vänner, kommit ihåg bemärkelsedagar och gjort det där lilla extra. För att jag har velat, men kanske också någonstans för att det är så jag har uppfostrats. Duktiga flickan (med bettskena)! Jag har haft svårt att förstå, men någonstans beundrat, den som varit lite mañana. Som

Ärligt talat så är jag helt kass på det där med balans. Work-life balance som det sa på mitt tidigare jobb kändes ofta som ett hån. Verkligen inte i alla år, men de sista. Jag är inte så bra på det där med balansen idag heller. Trots att jag jobbar med det jag gör. Det närmaste året kommer jag att utmanas med mer jobb. Mer kul jobb! "Vad kul!"" sa också min coach. "Vad tar du bort för att få tid för det, och inte minst tid för återhämtning?" Tar bort? Varför ska jag ta bort

Det är inget jag är stolt över, men jag är supersnabb att peka ut det som inte räcker. Supersnabb att vilja göra om, göra bättre och göra mer. Men hur ska jag kunna lära mina barn att tycka om sig själva, om jag inte visar dem hur det ser ut? Inte i hur jag är mot andra. Utan i hur jag är mot mig själv. Genom att låta dem se mig vila utan dåligt samvete. Se mig göra fel utan att gå sönder. Se mig stå kvar i mig själv, även när jag tvivlar. Det är en övning, varje dag. Att läg