När jag var liten plockade jag sju sorters blommor till midsommar. Jag är uppvuxen i mörkaste Småland där det är så vackert den här tiden att det nästan gör ont att minnas. Vi gick längs grusvägar, över ängar och genom diken på jakt efter blommorna. Det var något magiskt med att blommorna skulle läggas under kudden och drömma om sin framtida kärlek. Men jag la också märke till naturen och det som växte längs vägen på ett annat sätt. Midsommar påminner mig om att stanna upp oc

Förr om åren blev sommaren ofta ännu ett projekt att hinnas med . Jag längtade att spendera mer tid med mina barn, men sommaren fylldes med planer, måsten och förväntningar. Kanske inte som andra hade direkt, utan sådant jag ville att våra barn skulle få uppleva, och så som jag tänkte mig den perfekta sommaren. Och plötsligt hade jag sprungit genom sommaren på samma sätt som jag sprungit genom resten av året! Men så bestämde jag mig för att sommaren inte var något som skulle

Jag har alltid haft mycket idéer, älskar att starta projekt, inspireras av människor jag möter och känslan av att skapa något som inte fanns där innan. Det händer att jag fyller kalendern med saker jag tycker är roliga. Att jag säger ja för att jag vill. Att jag drivs av lust, engagemang och nyfikenhet. Och plötsligt inser jag att det som gav energi också har börjat ta energ och jag behöver göra en JOMO (joy of missing out). Känner du igen dig? För mig är eldelementet, som vi

Känslan när kroppen får flöda är nog det jag älskar mest med vår yoga! Uppmärksamheten rinner liksom ner från huvudet och alla snurriga tankar, och ner i kroppen som får... flow. Andetagen får mer utrymme. Jag får mer utrymme. Och det blir så tydligt för mig att kroppen verkligen är skapt för att röra sig. När vi andas djupare och sätter kroppen i rörelse mjukas fascian upp och lymfflödet kommer igång. Och det händer inte bara något fysiskt, utan också mentalt och emotionel

Den här veckan är temat i yogastudion solar plexus chakra. Kraft, vilja, styrka och eld. Ett tema som egentligen borde få mig att känna mig pigg, peppad och handlingskraftig. Men om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig så trött när jag skriver det här. Kanske är det just därför temat känns viktigt just nu. För visst är det märkligt hur vi fungerar så här års? Så fort ljuset kommer tillbaka börjar tempot öka. Kalendern fylls på. Vi ska hinna träffas, fixa hemma och i träd

Ibland bannar jag mig själv för något jag sagt (ofta för mycket), något jag gjort (ofta för lite) eller över den som möter mig i spegeln (någon som provat badkläder i provhytt nyligen?!). Då tänker jag: vad hade jag sagt till mina kids? Det brukar få mig att rycka upp mig och istället boosta mig själv som om jag vore ett av kidsen: snäll, smart och hyfsat snygg ändå (ja, jag brukar köra ord på S som i Sanna). Vilka tre ord kan du boosta dig själv med? Om jag inte gillar m

Jag önskar att jag kunde säga att jag alltid välkomnar skavet. Att jag lutar mig fram, nyfiket, varje gång något känns obekvämt. "Aha! Vad händer nu?!" Men, nej. Jag märker det ofta först i efterhand. En känsla som gnager lite, ett samtal som stannar kvar längre än jag vill eller en situation där jag inte riktigt känner igen mig själv. Skavet som inte passar in i bilden av hur jag tycker att jag borde vara - lugn, inkännande och trygg. Men om jag faktiskt stannar kvar i det d

Den här veckans tema är nästan alltid lite obekvämt för mig, det är alltid kopplat till att vara sann på olika vis och i år är fokus sann och fri. Sann och fri. Vad kommer till dig när du läser det? Att säga sanningen och att leva sin sanning hör ihop med halschakrat. Just halsen och nacken har alltid varit känsliga områden för mig. Blir jag förkyld får jag alltid ont i halsen. Nacken får ofta låsningar. Dessutom är halschakrats färg blå, min favoritfärg, och så heter jag S

Jag har alltid uppmuntrats för att vara den som är handlingskraftig och alltid tar tag i saker och ting. Inte bara har jag varit drivande i mitt arbete med många olika projekt, jag har alltid dragit ihop vänner, kommit ihåg bemärkelsedagar och gjort det där lilla extra. För att jag har velat, men kanske också någonstans för att det är så jag har uppfostrats. Duktiga flickan (med bettskena)! Jag har haft svårt att förstå, men någonstans beundrat, den som varit lite mañana. Som

Ärligt talat så är jag helt kass på det där med balans. Work-life balance som det sa på mitt tidigare jobb kändes ofta som ett hån. Verkligen inte i alla år, men de sista. Jag är inte så bra på det där med balansen idag heller. Trots att jag jobbar med det jag gör. Det närmaste året kommer jag att utmanas med mer jobb. Mer kul jobb! "Vad kul!"" sa också min coach. "Vad tar du bort för att få tid för det, och inte minst tid för återhämtning?" Tar bort? Varför ska jag ta bort

Det är inget jag är stolt över, men jag är supersnabb att peka ut det som inte räcker. Supersnabb att vilja göra om, göra bättre och göra mer. Men hur ska jag kunna lära mina barn att tycka om sig själva, om jag inte visar dem hur det ser ut? Inte i hur jag är mot andra. Utan i hur jag är mot mig själv. Genom att låta dem se mig vila utan dåligt samvete. Se mig göra fel utan att gå sönder. Se mig stå kvar i mig själv, även när jag tvivlar. Det är en övning, varje dag. Att läg

Alltså. Jag har sådan kraft inom mig. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag har gått igenom ett rent och skärt h-e av olika grader. Ett djupt bottennapp var när min pappa tog sitt liv och marken under mig helt rämnade, men ändå hade jag kraft att hjälpa min farmor och farfar som båda var över 80 och förlorade sitt enda och omtänksamma barn. Separationer. Besvikelser. Oenigheter. Livet har inte skonat mig från det som skaver och gör ont. Och som hög

Idag fyller jag 56 år. Det är något särskilt med födelsedagar. De får mig alltid att stanna upp lite och fundera över tiden. Hur den kan kännas både lång och kort på samma gång. Födelsedagsöverraskning! Vårsalongen på Liljevalchs med familjen. Det är inte så tonåringarna brukar spendera tiden på söndagar, men de valde att göra det för min skull ❤ När jag var yngre tänkte jag att mycket låg längre fram. Att det skulle hända sen. Att det fanns gott om tid. Och på många sätt fin

Du vet när dörren till slut slår igen efter en hektisk morgon med borttappade gympapåsar, tjat om ytterkläder och någon som nästan missar bussen? Och så… tystnad. Bara jag och min tekopp. Eller morgonpromenaden efter månader av mörka morgnar, och plötsligt! Solen! Rakt i ansiktet. Det där lilla inre jublet. En känsla av: ah… just det. Det är en glimmer. Glimmers är de där korta stunderna av glädje, lättnad eller trygghet i vardagen. Små ögonblick som lyser upp mitt i allt det

Jag drivs av att ständigt utvecklas, växa och komma framåt, förbättra och effektivisera. I mitt tidigare arbete innebar det att jag aldrig vilade i det jag hade gjort, firade segrarna, utan otåligt plöjde vidare. Helst lite (läs mycket) bättre. Det är typiskt för träelementets energi. Vårens element! Viljan, riktningen och rörelsen framåt. Men du vet hur det kan bli om du sträcker dig efter något utan att först ha balans? Eller när besluten tas lite för snabbt på halvbra grun

Jag ska vara ärlig. Kronchakrat är det chakra jag haft svårast för. Rotchakrat känner jag tydligt. Hjärtchakrat - verkligen. Halschakrat är mitt känsligaste område. Att stå upp för mig själv och våga säga det jag tycker är inte lätt i alla lägen. Men kronchakrat? Ett violett ljus ovanför huvudet. Kosmiskt medvetande. Upplysning. Vad betyder det egentligen? Hur vet man att det är öppet? Missar jag något? Forskaren Maria Strømme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universite

Att vara långsam är att låta livet hinna ikapp dig. Det är att ta ett steg i taget och upptäcka att marken faktiskt bär. Att andas färdigt innan nästa rörelse, att lyssna tills tystnaden svarar. Jag är precis hemkommen från en dag på Wasstuna Yoga . Med mobilen på flygplansläge bjuds vi in att hitta det djupa andetaget, bada i gongar, röra oss långsamt och rytmiskt i kundaliniyoga, landa i kroppsscanning och yinyoga. Lunchen äts långsamt i tystnad, så att du känner varje smak

Jag tror att vi alla bär på en plats där allt är enklare. Klarare. En plats där du inte behöver prestera, förklara, försvara eller hålla ihop. En plats där du bara är . För mig är det kärnan. Core. Det där som påminner om vem jag är i den här världen. I vardagen är det lätt att tappa kontakten. Jag hamnar lätt mer i huvudet än i kroppen och anpassar mig ofta mer än jag kanske vill erkänna. Spänningar samlas i kroppen av det som inte sagts, svåra val och känslor jag håller til

Jag tror att vi ibland missförstår ordet snäll. Som om det vore något mesigt, att inte stå upp för sig själv, säga ifrån eller ta plats. Men för mig är vänlighet raka motsatsen. Vänlighet är kraft. Vi lever i en tid där mycket känns hotfullt och osäkert. Det är lätt att bli orolig och rädd, arg eller stänga av. Men vänlighet är inte att blunda. Vänlighet är att välja hur du möter det som är. Hur vi möter varandra. Men också hur du möter dig själv för vänligheten börjar med hu

Hjärnan är inte färdig vid 30, 50 eller ens vid 70 års ålder. Den är plastisk och formbar hela livet. Det betyder att den ständigt påverkas av hur du möter dig själv, dina tankar och dina upplevelser. Och här spelar nyfikenhet en avgörande roll 🙂 Ett av de viktigaste råden 80-, 90- och till och med 100-åringar gav i The Cornell Legacy Project var att fortsätta vara nyfiken på livet, på andra och dig själv. Ett nyfiket förhållningssätt kan vara en nyckel till både långsiktig