Jag är yogafröken - klart jag har balans?

Jag är yogalärare. De flesta tror nog att jag har det här med balans under kontroll...

Jag yogar, jag styrketränar, promenerar, läser och återhämtar mig. Jag vet hur viktigt det är att sova, röra på kroppen, äta bra och andas och ibland göra absolut ingenting.

Och ändå hamnar jag ur balans.

Jag bokar in för mycket. Fastnar framför datorn. Tänker att jag bara ska göra klart en sak till. Gör något helt annat 🤪 Ska bara... Någon behöver mig, något roligt dyker upp eller livet bestämmer sig helt enkelt för att strunta i min välplanerade kalender.

Jag brukade tänka att om jag bara planerade lite bättre skulle jag kunna fördela livet i lagom stora delar: arbete, familj, vänner, träning, återhämtning och allt det där andra som också ska få plats.

Men tänk på vad som händer när du balanserar på ett ben. Du står sällan helt stilla. Foten rör sig och kroppen korrigerar hela tiden, ibland så lite att du knappt märker det. Det är själva justerandet som håller dig kvar. Men ibland får du börja om genom grundstegen i vår yoga: att mjukna, grunda ner och använda kraften inifrån för att landa i din position, i ditt uttryck.

Ska vi tänka lite samma med balans i livet? Att det är okej att låta jobbet eller något annat ta mycket plats en tid ibland? Precis som jag ibland vill jag vara mitt bland människor och ibland behöver dra mig undan för att fylla på.

Det kommer att tippa över då och då. Kanske kan jag ge mig själv lite cred för hur bra jag har blivit på att märka det, istället för att bli irriterad? Ge mig utrymme att mjukna och grunda ner för att återfå balansen? Hur landar det hos dig?

Ps. Är du nyfiken på vår yoga? I höst håller vi en 100h grundutbildning för dig som vill fördjupa din praktik eller bli yogalärare. Läs mer här!