Långsamhetens utmaning

Snabb och effektiv och gets shit done. Jag brukade bli lite stolt när jag blev beskriven på det viset. De bästa dagarna var de då jag hunnit med så mycket som möjligt.

Yogan och livet har lärt mig att tempo har ett pris. Ibland behövde jag dra i handbromsen så hårt att jag nästan kraschade.

Det jag märker när jag saktar ner, är att jag märker så mycket mer.

På halvdagsretreat i Winterviken med Erica Hornquist och Ida B. Olsson fick det långsamma och inkännande ta plats.

Jag tar en timmes promenad i skogen och utmed sjön varje dag, och då tar jag mig tid att lägga märke till de olika underlagen jag går på, alla färgerna i ljus och i skugga, dofterna (min favorit är fuktig mossa), ljuden som är nära och ljuden i fjärran och till och med temperaturen mot min hud.

Det är något djupt grundande och lugnande i att lägga märke till naturen runt omkring oss. Eller som härom helgen då jag fick landa i Winterviken och vara i kroppen.

Veckan som kommer drar vi ner på tempot på yogamattan. Men låt dig inte luras av veckans slow flow. Du som vet vet 😊

När vi rör oss långsammare behöver kroppen vara med genom hela rörelsen. Vi hinner känna var vi har vårt stöd, vilka muskler som jobbar och vad som händer med andetaget.

Det jag älskar med vår yoga är att den handlar mer om vägen till nästa position än positionen i sig. Flödet. Och jag ❤️ flöden.

Det ska bli underbart att grotta ner oss i det på yogalärarutbildningen som drar igång i höst. Modern rörelselära, övergångar och hur vi skapar en stark och hållbar yogapraktik och undervisning.

Kanske anammar du slow flow i allt i veckan och ser vad du lägger märke till på vägen?