Sanningen innan rösten

Förra helgen hade vi vår första träff på yogalärarutbildningen.

Vi pratade förstås om yoga. Om hur kroppen är byggd och vi tränade på hur vi bygger upp positioner och rör oss med de fyra grundstegen i core strength vinyasa yoga. Vi pratade om andetaget som alltid är vårt stöd och hur vi guidar på yogamattan.

Men vi pratade också om något som kanske är ännu viktigare för att börja undervisa: Vad är det egentligen jag vill säga?

För att hitta sin egen röst som yogalärare behöver du gräva lite djupare. Under formuleringarna du hört andra använda. Under bilden av hur en yogalärare ”ska” vara. Under allt du har lärt dig.

Vad är viktigt för mig?

Vad tror jag på?

Vad vill jag att den som yogar med mig ska bära med sig efter mitt yogapass?

Det satte igång en hel del tankar hos mig också och jag tänker att det här förstås inte bara gäller yogalärare.

För hur mycket av det vi säger, gör och väljer i våra liv kommer egentligen från det som är sant för oss själva?

Och hur mycket kommer från det vi har lärt oss att vi borde vilja, tycka och vara?

Det är inte alltid så bekvämt att gräva där. Ibland vet vi nog redan vad vi kommer att hitta och det vore bekvämast att sopa det under mattan 😊 Men kanske behöver vi höra vår egen sanning innan vi kan ge den en röst?