Vad finns att lära i skavet?

Jag önskar att jag kunde säga att jag alltid välkomnar skavet. Att jag lutar mig fram, nyfiket, varje gång något känns obekvämt. "Aha! Vad händer nu?!"

Men, nej. Jag märker det ofta först i efterhand. En känsla som gnager lite, ett samtal som stannar kvar längre än jag vill eller en situation där jag inte riktigt känner igen mig själv.

Skavet som inte passar in i bilden av hur jag tycker att jag borde vara - lugn, inkännande och trygg.

Men om jag faktiskt stannar kvar i det där obekväma, istället för att snabbt släta över eller backa undan, så ser något jag inte sett förut. Det kan vara en gräns jag borde satt för länge sedan, ett behov jag ignorerat eller en sanning som inte riktigt fått ta plats.

Och det är just det som är så lurigt.

För jag kan lätt tro att utveckling känns som flow. Som när allt bara stämmer. Men ganska ofta är utveckling mer som att gå lite utanför det som är invant. Lite utanför det som är bekvämt. Lite utanför min egen comfort zone.

Och nej, magin bor knappast i obehaget. Men kanske behöver du också ibland stanna upp. Fundera kring rutiner. Är det de rutiner du behöver? Eller dina vänner. Ger de dig energi eller tar de energi? Eller i jobbet. Får du använda hela din potential?

Skavet pekar oftast någonstans. Och kanske är det just där, i det som skaver lite, det som är utanför din comfort zone, som något nytt får plats att växa?