Tid för klarhet

Det är något speciellt med höstluften. Den där känslan av att varje andetag nästan gnistrar, som om luften är renare, krispigare och lättare. När jag går ut just nu känns det som att kroppen vill dra in det friska på djupet, fylla lungorna och få en nystart.

I yogan följer vi ofta de fem elementen från traditionell kinesisk medicin – trä, eld, jord, metall och vatten. Nu kliver vi in i metallelementets tid som är kopplat till hösten, lungorna och tjocktarmen, och känslor av både sorg och klarhet. Och till något som jag tycker så vackert; förmågan att förädla. Att släppa det gamla, det som inte längre behövs, och låta något nytt växa fram.

Nyckelordet för metallelementet är jag kan. Det låter enkelt, men det bär så mycket kraft. I en tid när det är lätt att fastna i måsten, jämförelser eller självkritik kan de orden bli en påminnelse om att jag faktiskt redan kan. Jag kan andas. Jag kan vara här. Jag kan släppa taget om det jag inte längre behöver.

På yogamattan betyder det att vi öppnar upp bröstet, ger andetaget mer plats, låter energin röra sig ut i armar och händer. Men det kan också få följa med utanför yogasalen i ett djupare andetag på väg till jobbet, i ett ögonblick av stillhet när allt känns lite för mycket, eller i beslutet att rensa ur något som skaver.

Så när hösten lägger sitt lugn över oss bär jag med mig de orden som ett mantra. Jag kan.