Att kliva ur det bekväma
- Sanna
- 3 maj
- 2 min läsning
Det här skulle bli en blogg om hur jag klev ur min comfort zone och blev yogafröken. Det kan du läsa om här.
För den här texten blev något annat. Den blev ett kliv ut i något mycket mer naket. Det här är en blogg om psykisk ohälsa.
Jag kliver just nu ur min bekvämlighetszon för att skriva det: i perioder, under trettio års tid, har jag levt med ångestattacker som dragit mig långt ner i mörkret. Så långt ner att jag ibland känt att det vore lättare att släppa taget om kanten och bara låta mig dras med.
Det här är inget nytt. Inte för mig. Inte i min familj. Tre äldre nära familjemedlemmar har försökt ta sina liv. Min pappa gjorde det och "lyckades" för trettio år sedan i maj. Det är en sorg som inte går att sätta punkt efter.
Och samtidigt gör den mig också vaksam. Vetskapen om att psykisk ohälsa kan gå i arv har gjort mig uppmärksam på mitt eget mående. Det har gjort mig mer lyhörd. Jag har samlat på mig verktyg genom åren: terapi, andning, yoga, natur, skrivande, gråt, skratt, stillhet, rörelse. Det hjälper mig att hålla mig flytande när djupet vill dra.
Och det är också här yogan kommer in. Inte som ett lyckopiller eller en lösning på allt. Men som en plats där jag kan andas även när det gör ont. Där kroppen får vara med när orden inte räcker. Där jag får landa i det som är, utan att döma.
Så, ja. Det här är en blogg om att kliva ur sin comfortzon. Inte genom att stå på händer eller åka på yogaresa. Utan genom att säga: jag har det också tufft ibland. Och jag är fortfarande här.
Kanske är du också här. Kanske kämpar du, kanske känner du igen dig. Jag ser dig. Vi är fler. Du är inte ensam.
Här finns hjälp att få:
spec.se (om du mist någon genom självmord)
Comments