När tankarna tar över

Jag vet inte hur det är för dig, men jag har stunder då mina tankar inte direkt är mina bästa vänner. De där ögonblicken när hjärnan bara snurrar igång och den där gamla rösten viskar:”Du duger inte. Du är värdelös. Du borde vara bättre.”

Jag vet att det inte är sant. Men ibland känns det så.

Jag har fått jobba mycket med det och fortfarande gör jag det, nästan varje dag. För tankar är starka. De formar hur vi ser på oss själva och på livet. Och det är lätt att tro på dem, särskilt när de har upprepats så många gånger att de nästan blivit en del av ens identitet.

Men yoga har lärt mig något viktigt: Jag har mina tankar, men jag är inte mina tankar.

När jag sätter mig på mattan och börjar andas, märker jag hur det lugnar sig. Och när jag börjar röra mig och rörelseglädjen sprider sig i kroppen händer något mer.

Tankarna kanske fortfarande kommer, men jag kan se dem lite utifrån. Som små moln som passerar. Jag behöver inte klamra mig fast vid dem, jag kan välja att låta dem flyga vidare. Och ibland provar jag att vända på tanken. Det är inte alltid lätt. Men varje gång jag försöker, händer något litet inuti. Ett andetag blir djupare. En spänning släpper. Ljuset hittar in.

Den här veckan i studion handlar om att se sina tankar med mer vänlighet och nyfikenhet. För tänk om tankarna faktiskt kan bli våra allierade? Om vi kan skapa en inre ton som stöttar, istället för att trycka ner?

Det vill jag öva på. Och jag hoppas du vill göra det med mig.