Just nu är nog

Det finns dagar då jag känner mig som en uppdatering som aldrig blir klar. Nya idéer, nya mål, nya saker att förbättra och göra. Mitt i allt det där viskar något: men tänk om det redan räcker?

Det är lätt att glömma hur mycket som redan finns. Att andetaget fortfarande andas sig själv. Att kroppen bär mig, trots att jag ibland glömmer tacka den. Att världen snurrar vidare utan att jag själv pressar den framåt.

Yogan påminner mig om det varje gång jag glömmer. När jag mjuknar i en position jag först vill kontrollera. När jag märker hur tankarna lugnar sig bara för att jag släpper ner andetaget. När jag inser att stillhet inte handlar om att stoppa livet utan om att faktiskt leva det, just nu.

Så kanske är frågan hur vi kan se det som redan är bra och vila i det. Just nu.