Andetaget blev min väg tillbaka

Vi andas hela tiden. Utan att tänka på det och utan att planera är andetaget vara något av det mest kraftfulla vi har.

När vi låter andetaget bli djupare och långsammare händer något i kroppen. Diafragman rör sig fritt, pulsen sjunker och nervsystemet får signaler om trygghet. Det parasympatiska nervsystemet aktiveras, kroppen får landa och hjärnan vila.

Jag levde ett liv som gick väldigt fort. Högpresterande, supereffektiv och heltidsarbetande. Mamma till två egna små barn och två tonårsbonusar. Vi hade två hundar, en katt och ett äktenskap som emellanåt var ganska kaotiskt. Jag upplevde att mycket låg på mina axlar, ständigt "on top of things" och alltid på väg utan att någonsin känna mig färdig.

Min kropp levde i ständig beredskap. Fight or flight. Redo att lösa, fixa, springa vidare.

När jag hittade yogan och andetaget var det som om kroppen för första gången fick ett annat alternativ. Att stanna upp. Mjukna. Att känna att allt inte behövde lösas just nu.

Genom långsammare, djupare andetag började diafragman göra sitt jobb. Vagusnerven fick signaler om att det var tryggt. Pulsen sjönk, spänningar släppte och något i mig fick vila.

På yogamattan låter jag idag andetaget vara med i allt. Som rytm i rörelsen. Som stöd när det är utmanande. Som en påminnelse om att kroppen vet hur den ska hitta balans.

Du behöver inte skapa andetaget. Du behöver bara ge det lite mer utrymme och uppleva hur livet känns. Kanske är det just där magin finns. I det enkla. Ett andetag i taget.